thisihate

”Jag blir hellre mobbad än bortskämd”

 

Jag är en snubbe på 20 vintrar som studerar till Civilingenjör. Jag tycker om att klara mig själv och jag hatar att bli bortskämd. Jag har en ganska konstig självbild och ett sätt att se på livet som många kommer tycka är idioti för att man faktiskt på riktigt inte kan klara allt själv. Men då är frågan vad folk säger när det helt plötsligt inte finns någon där som kan hjälpa dig med det du inte tycker dig klara, vad i helvete gör du då? Saken är den att kan du inte klara en viss del av ditt liv själv och lutar dig mot alla andra så kommer du helt plötsligt falla handlöst när de som du har kunnat lita på och som har hjälpt dig försvinner. Jag säger inte att man ska klara allt själv men är man beredd på att få fixa det mesta själv så är man mer förberedd på vad som komma skall. Jag försöker att vara en glad prick som håller skenet uppe och har ibland problemet att jag hamnar i centrum för mycket. Jag tycker det är jobbigt när folk ser mig som ett föredöme för det är något som jag anser att jag inte har lyckats med. Jag är snäll och trevlig mot de flesta i min närvaro kanske ibland lite för snäll mot vissa som inte förtjänar det men jag anser att man ska behandla andra som man vill bli behandlad själv. Jag har dock insett att du sällan får tillbaka allt du ger ifrån folk i allmänhet, jag vet inte om det är att man ger för mycket eller att folk i allmänhet är väldigt självgoda. Jag har slutat tro på kärlek vid första ögonkastet och jag har väldigt svårt att bli förälskad. Jag har en familj som jag inte träffar särskilt ofta som består av en mamma, en pappa och 3 syskon. Jag har ingen aning om hur gammal någon är så fråga inte. J Jag har inte haft så bra relation med varken mamma eller pappa under min uppväxt av olika anledningar och jag har bott frånskild från min syster så den kontakten har inte heller den varit den bästa. Jag ska inte ljuga relationen till min familj börjar bli bättre och bättre men den är långt ifrån löst. Men jag börjar inse att det är att glömma det förflutna som gäller och gå vidare. Jag anser att din uppväxt är den du formas att vara och du kommer antagligen omedvetet uppfostra dina barn på ett liknande sätt som du har blivit uppfostrad fast försöka det lite bättre. Jag tror på den hårda uppfostran och hatar curlingföräldrar som ger sina barn allt de pekar på. Jag hatar utryck som ”pappa betalar” och folk som tror att de är något för att farsan sin är rik. Men mer om detta senare. Min självbild är inte den bästa och mitt självförtroende är ännu sämre. Jag har inte blivit accepterad för den jag är under min uppväxt men jag har heller aldrig försökt att ändra på mig. Jag är den jag är oavsett vad folk säger och duger inte det så är det fine. Mobbad eller inte så anser jag att det bästa man kan göra är att vara sig själv. Det är oftast inte för den du är som man blir mobbad för utan för att man är ett lätt byte att mobba och då spelar det ingen roll hur man är. Om du inte gör något radikalt som att börja mobba folk själv men då är du ett kräk och vem vill vara det. Jag har både varit den som är mobbad och den som försöker att hjälpa de som blir mobbade. Min erfarenhet är att det oftast är svårare att se andra bli mobbade än att bli mobbad själv. Come on, try to destroy me. Det är svårt att förstöra någon som redan en gång har varit förstörd och tagit sig ur det.

 

 

För att sammanfatta vem jag är på en mening. Jag är en ”glad” jävla idiot som gillar mysiga hemmakvällar och att vara ett svin.

 

 

Nu till hur denna idiot har skapats och utformats till den han är…..

Tillbaka i verkligheten efter 1 dygns supande på en vajande båt där vem som helst kan hitta lyckan eller få ligga, men jag håller inte på med sånt. Jävligt kul var det iallefall och kommer ihåg mer än förra året vilket alltid är ett plus. Lyckad lesa med ett stort alkoholintag och 2 liter sprit med sig hem är ju aldrig fel.

Mental fucking brakedown...

Haha ja vafan är det för liv vi lever just nu, det enda vi gör är fan att sitta i skolan vid en jävla burk och skriver rapporter och är det inte rapporter så är det kompletteringar på dem eller matte, kul jävla liv. Vad fan har hänt med den glada jävla snubben som brukar gå runt i mina skor, inte är han här iallefall. Sammanbrytningen är fan inte långt bort nu när man inte ens kan hålla sitt fejk smile uppe.

Kanske är dags för lite heroin med jesus eller kokain med gunnar eller röka på med pippi, kanske gör min dag och tar bort mina skakningar. Mera knark åt folket.

Nej nu ska jag dra iväg och träna, förhoppningsvis bryter jag nacken och går under jorden. Men med min jävla otur klarar jag mig säkert och får sitta i rullstol resten av livet och det kan ju kanske inte vara så jävla kul, det kanske var nära gränsen på skämtnivån där men vafan är man felknullad så är man.

Skjut mig, tjao

Idag har jag förlorat big time i det mesta.

Jag har kommit på en sak som alla bör hata men som vissa inte hatar. Det är att kunna ta hand om sig själv utan någon hjälp av andra, alla måste lära sig det men få kan det. Jag menar inte att man inte kan ta hjälp av någon ibland när det verkligen krisar men vafan get a grip i slutändan är det ingen jävel som tar hand om dig. Jag hatar att be om hjälp även fast vissa inte tror det eftersom jag gör det så ofta, men varje gång jag ber någon om hjälp så vet jag att jag står i skuld till den personen och det är ingen direkt rolig känsla. Jag har tom gått så långt att jag ljuger om hur mycket pengar jag behöver t.ex. för en räkning för att klara något annat på samma gång. Man that's fucked up!

Jag hatar curlingföräldrar, dom får mig fan att spy. Jag menar kan man inte lära sin son eller dotter hur livet ser ut och hela tiden ge dom nya saker för att dom ska vara snälla och lugna så fine, men då får de fan skylla sig själva när den bortskämda snorungen flyttar hemifrån och inte kan stå på sina egna ben. Det är klart att ditt barn kan bli populär bland sina kompisar när han får allt han pekar på och det är till kompisarnas fördel men det kan lika gärna bli för mycket och då är det ju knappast föräldrarna som tar skada utan det är ungen. Jag står fast om att det är mer synd om en unge som blir bortskämd hela sin uppväxt än ungar som får lära sig att klara sig själv i ett tidigt stadie i livet. De som lär sig den svåra vägen får oftast det lättare att klara sig själv senare i livet. Det finns ett utryck som jag tycker passar rätt bra "what doesn't kill you, makes you stronger".

Ingen är perfekt alla har vi våra spöken i gaggaroben eller hur du nu vill utrycka det. Men det bästa vi kan göra är att se till att de vi bryr oss blir förberedda vad som väntar så de senare kan klara sig utan problem när vi inte finns mer.

Bye!

Jaha nu har vi vart i falkenberg..

Efter en lång jävla bilfärd med trevligt sällskap så var vi äntligen framme, Åhman har en 5 liters dunk med vin som han tänkte dricka upp men ja som vi fick erfara tidigare under resan blir han lätt trött på saker och ting. Vi var på en godisaffär där man fick godiset om man vägde in precis 1 kg, vi utmanade Åhman att försöka. Han plockade på sig 800g och var ganska nöjd, han påstod dessutom att han skulle äta upp allt själv. Vi åker vidare och 10 godisbitar senare kommer kommentaren som gjorde hela resan, "Jag är trött på godis nu vafan ät upp det". Poängen med det hela va att han gjorde samma sak med vinet, men vi dricker oss iaf lite berusade och går ut på något trevligt litet ställe som tyvärr inte hade like trevligt dansgolv så det fick bli mingel. Vi kommer hem och slocknar ganska fort, 4 person i en säng är doable btw. Nästa morgon vaknar vi upp och det spöregnar, vi får idén att gå ner till stranden för att se havet. Så på med shorts t-shirt och solbrillor och se glad ut var det som stod på tapeten. Jävligt trevlig strand måste jag säga, för att inte prata om bryggan. Jag var den enda som tog intiativet att bada vilket var en baggis med 21 grader i havet. Det fortsätter att regna och vi får oss en liten rundtur i falkenberg, jag ser ut som en jävla turist med shorts, blöt t-shirt, solbrillor och skolös. Efter ett tag kommer vi fram till några getter och höns, och jag såg nog bland det fulaste jag har sett... haha det var 2 st hönor eller vad fan det nu var, en stor jävel som såg helt efterbliven ut och sen en men miniatyr huvud och kroppen var som två gigantiska tofsar, roligt såg det ut. Kvällen erbjöd vin, öl och fyllelekar och det var rikgigt trevligt. Idag åkte vi hem och resan var därmed lyckad och alla överlevde.

Idag har jag varit på stan och fikat, sprungit till vilsta, spelat frisbeegolf, tränat och sist men inte minst badat... hela min dag på en rad, fan vilket spännande liv jag har :)

Pride var det...

Pridefestivalen är ett tillfälle för homosexuella, bisexuella och transfestiter att visa upp sig på sitt allra bästa humär i en stor jävla orgie. Vilket jag tycker är helt okej, alla måste ju få hångla offentligt någon gång. Bögar är där, män som vill vara kvinnor är där och AIK är där. Vänta lite nu!? vafan gör AIK där? okej att man vill ragga publik men att göra det på pridefestivalen är ju som att ställa en ensam apa på norra stå. Jag kan inte fatta folk som är helt emot festivalen dock, jag menar alla är inte jätte posetiva till hultsfred heller men då håller de sig därifrån men när det gäller pride så skapar det rubriker och uppror. Håll er borta om ni inte gillar skiten, så jävla svårt kan det väl inte vara.

Jag är bög, homo men gillar att ligga med flickor, gör det mig bi eller bara jävligt förvirrad!?

Tjao!

Hej ska ta igen lite för att jag inte har varit hyperaktiv på senaste tiden ;)

Jaha snobbar var det.... är bara tvungen sorry ;)

Alla vet vilka dom är, snubbarna med blont bakåtslickat hår och rosa skjorta på stureplan eller någon annan innekrog i stan. Dom hänger inte i baren utan beställer ut champange som de skyltar med för att få lite schysta tjejer till V.I.P platsen där de ofta sitter och dricker skumpa och snortar kokain. De har kreditkortet med sig som kanske men bara kanske har deras eget namn men som bara skriker "pappa betalar". Dom kan få i princip varenda tjej på stället med sitt snobbiga utseende som skriker att dom har pengar. Vakna upp med en snygg tjej och notan från gårdagen som är skyhög som alltid, men bara skicka in den till farsan och beklaga sig lite om att det visst blev lite dyrt igår. Men vafan sist jag kollade knullar man inte med kreditkortet...

En annan får slita för att ens komma in på krogen och när man väl är där tar man en öl och för att ens tänka på att få napp så är det dansgolvet som gäller. Man kanske lyckas och då är allt frid och fröjd tills man vaknar och kollar vad man har släpat hem, ibland kan man överaska sig själv men allt som allt så vettifan.. kollar bankkortet och ser hur mycket man har spenderat och tänker, herrejävlar vad jag måste vart full igår för att sedan göra upp en plan hur fan man ska klara resten av månaden.. hahaha....

Det är tur att man gillar att dansa och ha ångest ;)

Tjao!

Idag har jag chillat, fått upp fyra tjejer i brygga, snortat kokain och varit med mormor...

Jaha vafan ska man skriva om, vi får improvisera lite.

Fan vad jag hatar tjatiga människor, människor som inte kan lämna än ifred när man vill och folk som inte kan acceptera varken nej eller att man inte orkar mer, folk som hela tiden klankar ner på allt och alla och framförallt folk som inte kan acceptera folk som dom är. Hur fan kul är det att göra något med en person som hela tiden är negativ, tjatar eller helt enkelt är allmänt dum i huvudet. Okej att det finns stunder då en annan också är lite nere och inte pallar vara social och politisk korrekt alltid men vafan man behöver ju inte dra ner andras humör på vägen för att man är allmänt tjurig själv, gå iväg och be att få bli lämnad ifred och om personerna runt dig inte förstår det så kan du se rött eller göra vad fan som helst för då är det inte du som är dum i huvet. Utrycket ge och ta finns där men används det? NEJ! Och vad fan menas med utrycket man ska behandla folk som man vill bli behandlad själv, hur ska man kunna göra det när hälften av alla människor ljuger så de tror sig själva. Man kanske inte ska begära så mycket av människor men det är väl knappast raketforskning att inse att ibland kan det faktiskt vara en ide att vara lite social och trevlig, inte bara gnälla som en jävla kärring med HIV eller en gubbjävel med prostatacancer.... vart fan är vi påväg?

Jag är minst lika dum i huvudet som de flesta men vafan några försök lite då och då att skina upp och se lite ljust på saker och ting kan fan inte skada, man lever fan bara en gång. Sup, knulla, knarka eller vad fan som helst för att få vardagen lite trevligare.

Ta en shot och bli en människa!

Tjao!

Hallu.

Kroppskomplex är något som jag tror drabbar de flesta mer eller mindre. Den människan som tycker själv att personen i fråga ser perfekt ut är det något allvarligt fel på. Min frågan är ju då varför man inte bara accepterar hur man ser ut och är nöjd med det man har? Svaret är förmodligen rätt simpelt, ingen är perfekt och alla har något som dom helst vill undvika prata om eller visa för andra. Det kan vara allt från att man har ful näsa till att man är lite överviktig. Även dom som i andras ögon ses som perfekta har antagligen vissa kroppskomplex, men efersom dom får komplemanger om hur dom ser ut varje dag så kanske dom inte ser lika farligt på saken som andra. Jag tycker det är rätt så sjukt hur olika personer kan se på en människa. Jag menar hade du sett dig själv från någon annans perspektiv kanske du inser att det du tycker ser förjävligt ut faktiskt inte är så farligt, du kanske inte ser så överviktig ut som du själv har byggt upp det till.

Med det sagt!

Jag har enorma kroppskomplex och har haft det under hela min uppväxt, jag kan knappt kolla mig själv i spegeln utan att se minst 5 fel. Genom åren finns det nog fan inte en enda kroppsdel som jag inte har klagat på och avundas andra som i mina ögon är så mycket snyggare. Jag anser t.ex. att jag aldrig har haft en riktigt fin kropp från topp till tå och avundas alla dom med magrutor och som ser helt enkelt jävligt bra ut. Trots detta har jag fått komplemanger om mitt utseende men kan inte riktigt ta in det. Men när man tänker efter så finns det folk som har det mycket värre, t.ex. folk som har blivit av med ben eller armar, folk som har blivit förlamade i någon fruktansvärd olycka och folk som faktiskt har fötts jävligt fula. Man kanske ska vara glad med det man har och hoppas att man inte förblir ensamvarg för alltid.

Kroppskomplexernas herre har talat....

bye

Jag har tröttnat på att skriva om saker som jag hatar. Visst det var en kul grej från början men sen när man tänker efter är det jävligt långsint och tråkitgt, även om man försöker skämta om det.

So here we go!

Ikväll har varit en fantastisk kväll. Vet inte riktigt vart jag ska börja men hela den här dagen har varit helt underbar. Det hela började lite smått surt med att jag inte fick jobba, haha så här i efterhand så var det kanske tur eftersom jag har bevittnat en helt underbar dag med nära och kära som jag har lärt känna under det senaste året.

Det hela började med att jag vaknade av att någon jävla jävel bankar på min dörr och för ett jävla oväsen, klockan är 3 på eftermiddagen så jag förstår ioförsig vibben haha. Jag går ner till Jossan och gör henne sälskap tillsammans med hampe och ligger och läser min bok som för övrigt snart är klar ;) Klockan 18.00 börjar vi med middagen som vi planerade att göra och det var med alla på 4:an, iaf nästan.. MIddagen var grymt jävla god och påbörjade den lyckade kvällen. Vi förflyttade oss till allrummet nere på 4:an och jag och Hampe började spela caps vilket inte var sådär jätte populärt hos våran vårdare Jossan med tanke på en tidigare procedur som hände på Gottland som jag inte har haft tillfälle att skriva om. Kvällen slutade som vanligt hemma hos Hampe med öl, vattenpipa och jävligt trevligt sällskap. En sak bara Jossan går knappt att röra i singstar men det är möjligt... :D

Jaha nu var det dags att säga adjö till alla som dels åker hem för sommarn men också till dem som drastiskt slutar att plugga här. Det känns väl lite sådär att säga adjö till alla och speciellt till de som flyttar för gott :/ Ensamt kommer det bli här på vakteln och allt kommer att kännas tomt. Jag kommer dock ha en jävla massa blommor i lägenheten vilket aldrig har hänt tidigare, jag ska lämna nycklar och ta emot flyttkartonger ;D Men vad gör man inte.

Tänkte skriva en liten rad som jag står för men förmodligen kommer att ångra att jag skrev imorgon eller nåt. Det handlar om den person som jag tycker är väldigt rolig, jävligt snygg och helt naturlig. Personen i fråga flyttar tyvärr nu och jag vet inte om jag borde ha sagt något tidigare men risken att det hade blivit helt fel hade varit ganska stor, eller vad vet jag. Jag hade gärna velat lära känna dig lite bättre än vad jag gjorde, jag klandrar mig själv för att jag inte varit mer "social" och varit jävligt blyg. Det har dock inte varit så lätt att tyda vad som har hänt under årets gång och det har gjort mig mer förvirrad än vad jag trodde var möjligt haha :)

Jaja nu var det dags att läsa lite grann inför grogg frukosten imorgon i djurgårdsparken och se fram emot den sista dagen, kvällen och förhoppningsvis natten med gänget. Och till alla som har och ska ta studentet ett jävla stort grattis och får hoppas att ni får en så jävla bra dag som möjligt :)

bye.

Ja som ni kanske märkt så har jag inte skrivit på ett tag.

Det beror delvis på att jag har haft rätt mycket annat för mig, who am I kidding ive been a wreck. Sista tiden har jag inte riktigt varit mig själv, har varit tillbakadragen och allmänt ja vafan ska man säga off. Har ingen aning om vad det beror på och vet fan inte om jag vill veta det heller men jag ska väl försöka ta mig tillbaka till toppen. Long way back but you will get there...

Syrran är i stan och hon har dessutom fyllt 19, grattis till henne. Hon har varit här nu två kvällar irad riktigt trevligt faktiskt får en att känna att man faktiskt kan prata med folk utan att känna sig som ett närvvrak eller obekväm. Snart är det påsk... träffa familjen på fucking påskmiddag yay familjen tajkon hoppas det slutar med gängbråk då har man ju fått ut två saker av det, god mat och drama. Nej men seriöst varför ska man låtsas att allt är så jävla perfekt när det är så långt ifrån bra som det kan bli, jag menar kom igen tror du verkligen att jag bara ska komma utan att du anstränger dig, forget it... Nej fan folk är för jävla roliga, tror att man är en jävla boll som man kan bolla runt med bara för att jag inte vet hur man säger ifrån eller att jag absolut inte verkar kunna bli arg, men folk skulle bara veta.

En annan rolig sak är hur olika folk behandlas, ta t.ex. ett senario som faktiskt har hänt, true story. Jag är självklart det svarta fåret i historien, what a suprise. I vilket fall, min polare Tobbe har en syster som han är väldigt överbeskyddande mot och jag som då är dum i huvudet började retas lite med honom om det och så. Han blev förbannad och så men allt var relativt bra enda tills det som inte borde ha hänt hände, vi träffades och vi började ses mer ofta och ja det ena lädde till det andra och till slut så fick ju givetvis Tobbe reda på det här, vad ska man säga han tog det inte med en klackspark direkt och även fast det är drygt 1 år sedan så har han fortfarande inte släppt det. Till min poäng, nu har andra av hans polare börjat skämta med hans syrra och han blir arg men det går inte att gämföra med hur arg han blev och fortförande är på mig. ^^ jag undrar ibland varför jag har en tendens att vara "the target" men jag har börjat förstått att det är ingen som tror att jag överhuvudtaget bryr mig, jag blir inte arg, jag verkar inte må dåligt av det och jag skrattar och fortsätter som inget har hänt. Men nu ska jag vara ärlig, man skrattar för att dölja hur man egentligen mår, how fucked up am I? I vilket fall som helst även jag är en människa och det finns gränser för hur mycket skit man kan ta och inte ta, folk har bara olika toleransnivå. Jag förstår egentligen inte problemet med hela denna historien men nånting gick snett på vägen och jag har insett att allt kanske inte var så jävla smart, men vafan vi hade kul och vi tyckte om att umgås och har folk problem med det så fuck it.

Det finns en hel del bra tv, men det finns även så jävla mycket värdelös tv som man inte riktigt förstår hur det går runt och att över huvudtaget folk kollar på.

Vi kan börja med några tv-serier som jag absolut hatar och som jag inte fattar hur dom kan visa skiten i tv, jag menar okej om det bara hade varit en dålig story men när det ser ut som en amatör har filmat skiten blir jag bara less. Några exempel på riktiga skit-serier är "Renegade" där en långhårig muskulös man springer runt och leker nån slags hjälte på motorcykel. Serien går på morgonar vilket är jävligt tur i mitt tycker eftersom jag sällan är uppe så tidigt. En annan riktigt B-serie är VIP, haha och det blir ju inte bättre över att man har den mest tröga bimbon i serien Pamela Andersson. Här har vi 3 tjejer och en neger som springer runt och räddar stan med uppgjorda fighter och riktigt tråkiga scener. Här har vi ett problem serien går på natten och jag är en "nattuggla", jävla tur att man inte kollar på tv så ofta.

Sen har vi ju då tv-showerna som jag inte fattar hur folk kan kolla på, dom är många. Några smakprov på riktigt dålig tv är Ricky Lake, Ellen DeGenerous, Dr. Phil och det där jävla mat programmet med den irriterande brunetta bruden med extremt jobbig röst. Jag menar vad är egentligen underhållsvärdet med att ha en psykolog i tv, det förstör liksom hela grejjen med att vara psykolog dvs tystnadsplikt. Jag kan stolt säga att jag inte har kollat på ett helt avsnitt av någon av dessa tv-shower.

Det finns ett gäng grymma serier, jag har t.ex. gått och blivit förälskad i "Entourage", "Dexter" och "Heroes". Det finns en hel del andra serier som är roliga att kolla på också som Scrubs, Two and a half men. Saken är den att dessa serier är i minoritet.

Jag kan inte säga att jag är en tv-show snubbe men om jag nu skulle få för mig att kolla på en tv-show blir det nog Jay Leno eller något i den stilen där det fakitskt kan vara lite roliga saker på schemat.

bye.

Sex är skönt,
ska vi knulla?

Melodifestivalen ja, så var det.

Melodifestivalen var bättre förr, en tävling för att avgöra vilken artist som skulle representera Sverige i den mest uppgjorde tävling som existerar. Med andra ord vilken artist som skulle få åka iväg på en resa för att uppträda och redan innan hon/han ens har packat veta att de kommer få stryk av en balt-stat. Jag menar en tävling kunde även jag kolla på utan att bli uttråkad, kanske berodde på att man var yngre vad vet jag.

Nu däremot är det deltävlingar hit och deltävlingar dit och som om inte det vore nog så har dom som egentligen redan åkt ut en till chans att komma med till finalen, allt för att blodhundar på svt vill käna mer pengar. Okej fine det finns vissa bra artister som ställer upp i tävlingen, inte för att jag fattar varför för vilken vettig person som helst vet att visst vi har en chans att vinna här i Sverige men sen vet vi alla vad som kommer att hända. Och fine det kan till viss del vara bra tv och hela den biten, men varför sprida ut det över så många veckor? Räcker det inte med att se Christer Sjögren sjunga en gång?


Jag hade velat se en artist som vinner melodifestivalen men som vägrar åka iväg på eurovision song contest, det hade varit underhållning på hög nivå och då kanske det för en gång skull blir en ändring.

Det enda jag kan tycka har blivit bättre nu än vad det var förut är programledaren och underhållningen i "mellanakten". Jag menar har man chansen att man byta ut Mark Levengood a.k.a "mumin" och Jonas Gardell a.k.a "shorty" mot något som faktiskt är roligt så göra man det ;)

bye.

Kärlek kan vara allt från helt underbart till rent ut sagt förjävlig.

Jag tycker att kärlek är jävligt komplicerat och krångligt, det är inte så lätt som man gärna skulle vilja att det skulle vara. En annan sak jag har gått och funderat på är om kärlek vid första ögonkastet verkligen existerar, visst man har sagt några gånger att man älskar en person efter drygt en vecka men menar man det verkligen då? När man väl är i ett förhållande så tycker man oftast att det blir långtråkigt och man vill tillbaka till att vara "fri" men vafan är fri egentligen, jag menar när man väl är singel igen så slutar det oftast med att man sitter där och längtar efter ett förhållande som funkar endå, yay vilken frihet.

En annan sak som jag har tänkt mycket på är varför folk överhuvudtaget använder utrycket "there is plenty of fish in the sea" jag menar så jävla många "normala" tjejer finns det inte där ute. All reskpekt för tjejer ni är trevliga att ha och göra med och hela den biten men fan vad mycket psyko brudar det finns där ute. Ena är självmordsbenägen så att man inte kan slita blicken från henne för att man är orolig, den andra är ett kontroll freak som t.om. måste veta om du går på toa och sen finns det ju dom som inte bryr sig överhuvudtaget heller och det är ju inte heller så jävla roligt heller. Jag säger dock inte att det bara finns psyko tjejer där ute det finns en hel del vrickade killar med. En annan sak som jag kan undra lite över är hur fan man ska bära sig åt när man väl ska ta kontakt med en tjej för det är hela tiden olika saker som gäller, ena sekunden ska man ta intiativ, andra sekunden ska man leka mystisk och hålla sig på sådär lagom avstånd och ena sekunden är allt skit och då bör man helst hålla sig undan helt. Nej tjejer är ett mysterium, och den som listar ut hemligheten kan ju gärna berätta det för mig.

There is this girl. She has the perfect balance between beeing cute and good looking.
She seems funny and nice, she want's to do stuff and not only sit there and do nothing.
Everytime I see here I feel butterflies in my stomach and when I try to talk to her nothing
of value comes out from my mouth, when I see her I feel good by at the same time powerless.
Since the first time I saw her Ive always thought that she is to good to be true and that I can
forget it, it will never happen. Then something happend and now I'm more confused then ever.

Man kanske skulle bli homosexuell, jag menar killar förstår man sig ju i alla fall nästan på.

När vi nu är inne på att vara "bög", jag har alltid undrat vem som är mest bög, den som sätter på eller den som tar emot. Folk som jag har fört diskussionen med har alla sagt att den som tar emot är den som är mer bög. Men jag kan inte förstå varför, eller ja gilla att bli påsatt är väl inte jätte straight men för att man ska kunna sätta på någon måste man väl få upp den? och så länge man inte använder viagra så måste man ju vara attraherad till den man sätter på. Jag är fortfarande osäker på svaret men man måste ha en tanke på det andra. ;) hahahaha

bye.

Jaha nu var man här igen.

Jaha nu kan man ju undra vad jag menar med extrema pedanter. Jag kan börja med att säga att jag är smygpedant själv och detta innebär att jag går och smyghatar mig själv :S haha nej hata är ett dumt ordval men jag kan tycka att det blir ganska irriterande om det går i överdrift. I allafall med extrema pedanter menar jag personer som inte kan ha folk hemma utan att någon gång under besöket påpeka att där kan man inte sitta eller sådär får man inte göra. Visst jag accepterar att folk vill ha fint hemma men när man inte får sitta i en stol i ett vardagsrum för att den är för "fin" och ägaren har t.om. döpt stolen då är det fan illa.

Man vet att en person är för pedant när man kommer in i en hall med en stentrappa som personen i fråga har valt att sätta rep som man ska stöda sig på när man går upp i trappan, än så länge är allt frid och fröjd och det är riktigt snyggt och praktiskt. Man börjar gå upp i trappan stöder sig på repet som det är till för tror man och sen kommer personen som bor där och säger "rör inte repen dom är bara där för att det ska se snyggt ut, dom kan ramla ner"... min reaktion blir genast vafan hände precis!? ett stödrep som man inte får hålla i, det är nice. Vill inte nämna vem personen i fråga är men mamma fan skärp dig....

Det roligaste man kan göra i närheten av en riktigt pedant person är att testa gränserna. Min mamma är sådär grymt jävla pedant som kan börja bråka om t.ex. att man sitter i hennes berömda tvillingstolar "emma och emma" påhittiga namn föresten men det är klart ser dom likadana ut kan dom lika gärna heta samma sak. I allfall tillbaka till ämnet.
Jag och en polare får för oss att spela handboll i min mammas vardagsrum med en konstapelsin, det är mitt i juletider och som alltid har morsan dekorerat med tomtar för 2000 kr styck och julgran med 40 kr kulor och mycket annat. Ganska dumt tillfälle att spela hanboll på kan man tycka i efterhand men vafan så gammla var vi inte, i vilket fall så går det hur bra som helst. Det står ett sånt där uppfälbart bord vid det ena målet och mamma som är så mån om att allt ska vara snyggt har självklart ställt bordet så att ena sidan av bordet är vinklat i 90 grader mot den andra skivan och är uppvikt mot väggen så det räcker med en lite kraftigare duns för att hela skiten ska vikas ihop igen, dessutom står granjäveln framför... Jag gör mål bredvid bordet och blir hur glad som helst tills jag hör en duns och svuff så har vi kapat benen på en tomte och haft ner hela granen.. förödelsen blev en benlös tomte och en trasig julgranskula, fan vad bra tänkte vi eftersom det kunde vart mycket värre och tomtar har ju rockar så ställer man tomten på rocken så ser det ju nästan ut som att den står på sina ben. Vi fixar tillbaka allt som det var innan och ställer tomten på rocken i hopp om att morsan inte ska märka något. Mamma kommer hem och det första hon ser är att tomten inte har några ben.. Vad är oddsen på det.. Vi fick erfara att vi gick lite över gränsen men det var roligt att spela handboll ;)

En annan rolig grej jag har tänkt på angående att vara pedant är hur fan bär man sig åt när man ska ha fest, väljer man umgängeskrets utefter ur städad man är eller hur bär man sig åt. Jag kan bara tänka mig om jag hade varit pedant t.ex. under min nyårsfest, då folk ramlade framstupa över soffbord, låg i soffan med garderobsdörrar och gick ut i korridoren med toa dörren. Nu tycker jag iof att har man fest får man fan bjuda på sig själv med, jag kan inte säga att det inte såg roligt ut när en av mina polare låg i soffan med en garderobsdörr i näven och såg lika förvånad ut som skräckslagen haha.

bye.

Jag sa innan att jag inte skulle gå in på några av mina problem eller att jag inte skulle skriva saker som har hänt mig eller något i den stilen, detta är ett undantag.

Ämnet i fråga har jag gått och irriterat mig på i lite drygt 3 år nu, anledningen till detta är dels att när man har varit med om att nån i din närhet begår självmord vet man inte riktigt vad man ska säga eller tycka om ämnet, men vet inte om man ska hata det eller helt enkelt förstå personen och acceptera personens val. Personligen så tycker jag att begå självmord är det mest själviska som man kan göra och det är också en sjukt feg sak att göra, jag menar det drabbar ju inte bara dig direkt. Det jag inte förstår är hur man kan ta beslutet att väl utföra det, jag menar tänkt på det har säkert de flesta gjort, stått där med tabletterna och spriten eller vad det nu är har säkert många gjort också.. men att väl utföra det, hur fan har man mage att göra det. En annan sak jag har tänkt på är att åldern har gått ner drastiskt på folk som tar självmord, jag menar hur vet man när man är t.ex. 15 år att livet inte kommer att bli bättre och vad är det som får en 15 åring att göra det? Jag brukar tänka så här, att det är alltid någon som har det mycket svårare än vad du själv har det och dom kämpar minsan vidare med sina problem och bekymmer. Det finns ett talesätt, "you can run but you can't hide" detta är ett undantag.

Nu kan man ju undra säg varför jag tar upp det här, det är inte direkt en munter sak att skriva om, ännu mindre att skämta om. Många liv har blivit helt annorlunda för att en feg jävla idiot tycker att livet suger och bestämmer sig för att det inte längre är värt att leva, ursäkta ordvalet men jag blir förbannad på sånt här. Jag skriver om det för att jag vill få ut lite aggressioner som finns inom detta ämnet, inte för att jag tycker det är kul. Jag hatar det men samtidigt måste jag säga att man inte varit långt borta att tänka i banorna själv. Det är ett ganska intressant ämne och det bevisar att alla är vi mänskliga och vi pallar inte att ta hur mycket skit som helst, men att lösa det genom självmord är inte svaret och det visar bara hur svag människan är. Det är säkert några som känner folk som kommer känna sig dels obekväma med ämnet och kommer att fråga sig "vem fan är han som utrycker sig så här, vad vet han egentligen" och därför kommer det första personliga stycket i min blogg här. Dels för att bevisa att jag också är en människa som har känslor och inte en kall jävel utan skam som vissa kan se det som.

Klockan är kanske 17.00 och pappa får plötsligt ett samtal om att Marcus vår nya stjärna som föddes drygt 1 år tidigare än när det här inträffade inte hade blivit hämtad ifrån dagis. Han blir orolig och ringer Marcus mamma för att fråga varför hon inte har hämtat Marcus, jag kommer inte ihåg om hon svarade eller inte och om hon svarade har jag förträngt vad det var hon sa, pappa åkte i vilket fall och hämtade Marcus och lämnade honom hemma hos mig sen åkte han iväg för att kolla vad det var som hade hänt eller vad det var som var på gång, allt är lite suddigt. Pappa kommer hem 23.00 och han är helt knäpptyst, han säger inte ett ljud för han är helt mållös. Till slut säger han att allt kommer att vara lite annorlunda än tidigare och att allt kommer vara lite svårare än tidigare. Jag förstår inte mycket av vad han menar och han sätter sig ner i soffan fortfarande helt tyst och han såg helt nere ut. Jag frågar vad det var och han muttrar nåtgot i stil med ”Nettan finns inte längre” och jag vet inte om jag inte hörde vad han sa eller om jag inte ville höra vad han sa, men jag frågade vad det var igen. Han sa lite tydligare den här gången ”Nettan är död”. Det blir tyst ett tag och ingen vet direkt vad den ena kommer säga härnäst. Jag frågar lite lätt hur det var möjligt och hur det hade gått till, och pappa suckar och säger ”hon tog självmord”. Det blev om det nu gick ännu tystare i rummet och jag frågar igen hur, pappa svarar ”hon tog piller och svalade det med en 35 cl vodka”. Jag kan inte beskriva känslan jag kände men det var någon blandning av hat, rädsla, ilska och medlidande, jag i princip kokade inombords. Jag frågar pappa vad som kommer hända nu efter att ha lugnat ner mig lite och pappa bara skakar på huvudet och säger ”jag vet inte” jag tror aldrig jag har sett min pappa i det stadiet förut och jag är tveksam om jag kommer få göra det igen men för första gången så såg han faktiskt rädd ut. Jag gick in på mitt rum helt tom inuti, en känsla som även den är jävligt skrämmande, tankarna snurrar i huvudet på dig kroppen är helt stel men samtidigt så känner man sig svag och man kan inte direkt komma på något vettigt eller bra att varken göra, säga eller tänka på. Nästa dag vaknade jag och hoppades att det hela bara skulle vara en dröm men det var det självklart inte, för när man som mest vill någonting så brukar det oftast vara raka motsatsen, jag frågade pappa som fortfarande satt i soffan och bara stirrade in i väggen hur han hade tänkt berätta det för Marcus, men han bara skakade på huvudet så jag gick in på mitt rum igen och tänkte på allt och inget.

3 år har gått och jag har fortfarande inte kunnat förtränga det, men jag är heller inte den som drabbades mest. Min bror har inte längre någon mamma och min pappa får slita röven av sig för att över huvud taget lyckas försörja honom. Så innan ni nu gör något dumt kan ni ju tänka på alla omkring som kommer bli drabbade och som faktiskt älskar er och sen fråga er igen, suger verkligen livet så mycket...

fuck it we are all human.

bye.